DVI var en standard som togs fram under slutet 90-talet av Digital Display Working Group för att få en gemensam standard på överföring av digitala bildsignaler. Fördelen med att skicka digitala signaler från en dator direkt till en skärm är att du minskar kvalitetsförlusten eftersom inga D/A-omvandlare behövs.

DVI standarden finns i två olika varianter, single- och dual-link. Skillnaden mellan dem är mängden data de kan överföra.
Single-link har en maximal bandbredd på 4,95 Gbps
Dual-link har en maximal bandbredd på 9,9 Gbps

Det finns tre olika typer av DVI-kablar:

 

 

Singlelink	Duallink

 

 

HDMI togs fram för att förenkla ihopkopplingen av hifiutrustning. Istället för flera olika kablar har HDMI kapacitet att överföra okomprimerad högupplöst digital bild och digitalt flerkanalsljud i en och samma kabel. Bilden som överförs via HDMI följer samma standard som DVI, vilket betyder att HDMI är fullt bakåtkompatibelt med DVI.

En stor skillnad mellan HDMI och DVI är att HDMI kräver ett kopieringsskydd som kallas för HDCP (High-bandwidth Digital Content Protection) mellan maskinerna den kommunicerar med. HDCP togs fram av Intel och är både ett hård- och mjukvarumässigt skydd av materialet. Så för att HDMI ska vara bakåtkompatibelt med DVI krävs det att maskinen med DVI stödjer HDCP-kryptering.

VGA-kabeln är fortfarande det vanligaste gränssnittet för att koppla en bildskärm till en dator. VGA finns i lite olika varianter men har fortfarande samma funktion. De betecknas bara lite olika av tillverkarna. RGB, SVGA, D-Sub, HD15 eller Mini DB15. RGB står egentligen för Red, Green, Blue, SVGA står för upplösningen, D-Sub är kontakttypen, HD15 är kontakttypen med antalet stift, Mini DB15 är också kontakttypen med antalet stift. Tänk på att en del datorer och montorer måste ha en VGA-kabel utan pin 9. 

Scart står för "Syndicat des Constructeurs d´Appareils Radiorécepteurs et Téléviseurs" och togs fram av det Franska företaget Peritel. En fullstiftad scartkontakt har 21 stift, varav det 21:a stiftet är en skärmningen på kabeln. Scart har möjligheten att överföra ljud i stereo, komposit video, RGB- och synk-signaler för att t.ex. kunna växla mellan 4:3 och 16:9 bild och växla apparater vid på/av slagning.

Scartkontakten finns på nästan alla TV-apparater och DVD/VHS-spelare på den Europeiska marknaden, men är mycket ovanligt utomlands.

Komponentvideo används mest för att skicka bildinformation mellan ex. dvd-spelare och tv-skärmar. I komponentvideo är färginformationen uppdelad i tre stycken "komponenter". Y som bär informationen om luminansen/krominansen som berättar hur mycket ljus/mörker som bilden ska visa. Den andra komponenten Pb (alt. Cb eller B-Y) bär informationen hur mycket blått som bilden ska visa, och den sista komponenten Pr (alt. Cr eller R-Y) bär informationen hur mycket rött som bilden ska visa. Den tredje färgen grön, behöver alltså inte skickas som en separat signal eftersom mottagaren vet hur mycket ljus, rött och blått bilden ska ha och kan därför fylla ut resten med grönt.

Bättre än kompositvideo eftersom den har separat luminans på vit och färgkanalerna. S-video används oftast på DVD-spelare, TV-apparater, videokameror och även datorer med TV-utgång mm. S-video kabeln har alltid 4-stift och ett tvär ställt plast stift.

S-video går också att konvertera till komposit video men det krävs ändå att källan klarar av S-video, annars blir bilden svart/vit.

Komposit video är den äldre varianten av gränsnitt för videosignaler. Kompositkabeln klarar endast bildsignal och har ingen funktion för ljud. Kompositkontakten skall alltid vara gul till färgen.

Komposit video används oftast på äldre videokameror, tv-apparater och även en del datorer har denna utgången för att koppla datorn till TV:n. Komposit video går att konvertera så interfacet blir S-video, dock så blir inte kvalitén bättre än Komposite video.

FTP - (Foilscreened Twisted Pair) kabeln är skärmad och ledarna i kabeln är lindande runt varandra i par.
UTP - (Unshielded Twisted Pair), kabeln är oskärmad och ledarna i kabeln är lindade runt varandra i par.

Installationskabel - Ledarna i kabeln är solida, alltså att det bara är en ledare för varje kanal.
Patchkabel – Ledarna i kabeln är inte solida, alltså att det är flera små ledare för varje kanal.

 

10BASE-T - 100m
10BASE-FL - 2000m
100BASE-TX - 100m
100BASE-FX - 400m
1000BASE-T - 100m
1000BASE-LX - 550m med 62,5-micron (µ eller 50-µ multimode fiber; 10 km med 10-µ singlemode fiber)
1000BASE-SX - 250m med 625-µ multimode fiber; 550 m med 50-µ multimode fiber
1000BASE-CX - 25m

Optiska fiberkablar finns i två olika varianter, singlemode och multimode.

 

Fibertrådarna i multimode är av en tjockare typ jämfört med singelmode, vilket tillåter att flera lasrar kan studsa inom avskärmningen samtidigt. Multimode fibern är billigare per meter och används främst för lite kortare avstånd.

 

Används främst över längre avstånd. Det är endast en laserstråle som bär informationen i singlemode. Singlemode kablarna brukar oftast vara lite dyrare per meter än multimode.

 

LC (multimode)	LC (singlemode)	SC (multimode)	SC (singlemode)
MTRJ	ST

USB var ett gränssnitt som togs fram av Compaq, IBM, DEC, Intel, Microsoft, NEC och Northern Telecom. Tanken var att få en standard för ihopkoppling av externa enheter till en dator. Ända sen oktober 1996 har alla Windows versioner varit utrustade med stöd för USB. USB har likt Firewire möjligheten att överföra både data och matningsspänning. Spänningen som kan tas ut från USB är på 5V vilket räcker för att driva små lampor och fläktar, dock max 600mA.

USB finns i två stycken olika utföranden, USB 1.1 och USB 2.0
USB 1.1 har en teoretisk maximal överföringshastighet på 12 Mbps.
USB 2.0 har en teoretisk maximal överföringshastighet på 480 Mbps. Produkter med stöd för USB 2.0 är även bakåtkompatibla med USB 1.1. Detta betyder att du kan använda dessa produkter även om din dator in har stöd för USB 2.0 men med en lägre överföringshastighet.

USB har tre stycken generella kontaktdon, Typ A, Typ B och Typ Mini B.

 

Typ A	Typ B	Typ Mini B

Ex. mellan dator och skrivare/scanner så används Typ A till Typ B kontakt.
Ex. mellan dator och vissa mp3-spelare så används Typ A till Typ Mini B kontakt.

Firewire togs fram av Apple Computer och är ett seriellt gränssnitt för dataöverföring. Apple Computer äger även rättigheterna för namnet Firewire, därför kallar bl.a. Sony sina produkter med Firewire för i.Link. Med Firewire kan upp till 63 enheter anslutas samtidigt i en kedja.

Firewire har möjligheten att både överföra data samt matningsspänning samtidigt. Det finns 3 st olika kontakter för Firewire, 4-pin, 6-pin och 9-pin.

 

4-pin	6-pin	9-pin
4-pin kan endast överföra data i en teoretisk maximal hastighet på 400 Mbps.	6-pin kan överföra både data och matningsspänning i en teoretisk maximal hastighet på 400 Mbps.	9-pin kan överföra både data och matningsspänning i en teoretisk maximal hastighet på 800 Mbps.

Firewire kablar bör inte användas i längder över 4,5m, dock så finns det specialbyggda kablar från bl.a. Exitdata som säger sig klara upp till 20m.